|
 |
HELP Swedish-English translation. | ||
Tags: Swedish | Translation | ||
 Language Learning Forum : Skandinavisk & Nordisk |  | |
| Promar Pentaglot Newbie Argentina Joined 6201 days ago 8 posts - 8 votes Speaks: Spanish*, English, French, Swedish, Portuguese | Message 1 of 1 29 June 2008 at 8:48am | IP Logged |
|
Hej! Kan du hjälpa mig översätta en text från Strindberg (I Midsommartider)?
Det är här: I det vita stack nu fram ett huvud med vit stjärna och två krokiga horn, och så råmade huvudet. Och där syntes flera huvuden, många, och de kommo allt närmare. -- Jag är rädd, mamma, viskade barnet. Jag är så rädd. Modren tog ett steg åt sidan och sjönk ner emellan två tuvor i träsket. -- O gud, store, nådige, förbarma dig! ropade modren ur djupet av sin själ. Och nu hördes vinden, den starka havsvinden gå fram genom skogen; träden böjde sig ödmjukt inför den store anden; och en ung tall lutade sig ner; det viskade något från dess krona i den övergivnas öra; och när hon med ena handen fattat i en gren, rätade tallen ut sig och lyfte den förtvivlade ur dyn. Dimman var bortblåst i detsamma; solen sken igen, och de stodo vid den fjärde grinden. Men modren som förlorat sin hatt, torkade barnets tårar med sitt svarta hår; och då lillan log däråt, då sken det i det arma modershjärtat; hon glömde allt överståndet ont, så att hon fick nya krafter till att hinna den femte grinden. Då ljusnade det i sinnet, ty hon såg röda tegeltak och flaggor; och utmed vägen växte snöbollsbuskar och vilda rosor, två och två, alldeles som om de hållit av varandra, den vita snöbollsbusken och den skära vildrosen. Lillan kunde nu gå; och hon plockade korgen full med blommor, som dockan Lisa skulle sova i om midsommarsnatten för att få vackra drömmar. Så lekte de fram sin väg, sorglösa igen; ty de hade bara en björkhage kvar, så voro de framme. Nu steg vägen uppåt en liten backe; och, som de kommit upp och krökte åt höger, stod tjuren mitt på vägen. Det var omöjligt att fly, och förkrossad föll modren ned på knä, lade barnet på marken framför sig, böjde huvudet skyddande över, så att det långa håret hängde som ett svart dok; och med sträckta händer bad hon en tyst bön. Från hennes panna droppade ångestsvetten som röda blodsdroppar ner på marken. -- O gud, bad hon; tag mitt liv, men skona den lillas! Då hörde hon vingslag i luften; och när hon såg upp flög en vit duva inåt byn; men tjuren var borta. När hon såg efter sitt barn, satt den lilla vid vägkanten och plockade smultron, så röda som blodsdroppar; och då förstod hon var de kommit ifrån. De gingo genom sista grinden och vandrade inåt byn. I sol låg den, vid en grön vik, under stora lindar och lönnar; och på en kulle syntes den vita kyrkan med den röda klockstapeln; prästgården i syrener, posthuset i jasminer och trädgårdsmästarns under en stor ek. Allt låg där så ljust; flaggorna blåste ut; små båtar kantade stränder och bryggor, och det syntes att det var midsommarafton. Men de mötte ingen människa. Nu skulle de först gå till handelsboden att handla, och där skulle lillan också få dricka. När de kommo dit, var boden stängd. -- Jag är så törstig, mamma, klagade barnet. De gingo till posten! -- Där var stängt. -- Jag är så hungrig, mamma. Modren var stum, ty hon förstod icke varför det var stängt på en vardag; och varför inga människor syntes. Hon gick till trädgårdsmästarn. Där var stängt, och en stor hund låg framför porten. -- Jag är så trött, mamma. -- Det är jag också mitt barn, men vi måste söka en dryck vatten. Och de gingo i gård ur gård; men det var stängt överallt; och barnet kunde icke gå längre, ty dess lilla fot var trött, så att hon haltade. När modren såg den lilla vackra gestalten lutad på sned, då tröttnade hon också och satte sig i vägkanten med barnet i knä. Och den lilla somnade. Då hördes en duva sjunga i syrenbuskarne; och hon sjöng om himmelrikets glädje och om jordens eviga sorg och kval. Men modren såg på sitt sovande barn och på dess lilla ansikte, som var infattat i huvan av vita spetsar likt blombladen på den vita liljan. Och hon tyckte sig äga himmelriket i sina armar. Men barnet vaknade och begärde dricka. Modren förblev stum. -- Jag vill gå hem, mamma, klagade den lilla. -- Samma rysliga väg tillbaka? Aldrig! Hellre går jag i sjön, svarade modren. -- Jag vill gå hem! Modren reste sig. Hon hade i fjärran sett unga björkar sticka upp bakom en kulle; och under det hon betraktade dem, började träden att röra sig och gå. Då förstod hon att där funnos människor som brutit björklöv till midsommarns lövsalar; och hon tog sin väg ditåt, där hon skulle finna vatten. Tack så mycket! 1 person has voted this message useful |
If you wish to post a reply to this topic you must first login. If you are not already registered you must first register
|  | 
Printable version
|
| Copyright 2024 FX Micheloud - All rights reserved No part of this website may be copied by any means without my written authorization. |
